meningen är kanske ett speciellt ögonblick, något kul ögonblick eller så men är i för dåligt mode. så tänkte att jag kan väl ta och berätta om ögonblicket imorse. vaknade imorse och börja fixa i ordning så läser pappa upp ett sms från mamma "jag mår jätte dåligt, jag kommer hem igen". dramaqueen som jag är, eller som vi flesta är börjar hyperventilera. jag tänkte att såklart mår hon så dåligt pga den där jävla knölen hon har bakom örat som hon vägrar gå och titta upp. pappa ringer henne och hon säger att hon har så ont i huvudet så hon håller på att spy. senare när jag ringer är hon på jakan station så pappa hämtar upp henne innan han åker iväg tilljobbet och direkt då måste jag gå när hon kommer innanför dörren. när hon kom innanför dörren va hon jätte blek, visserligen är vi det nu på vintern men när hon kom emot dörren och gick i dagsljuset så syntes det väl att hon inte mådde bra. jag hann bara säga hej sen va jag tvungen att gå. jag gick till skolan utan att försöka tänka på det och väl i skolan var det rätt lätt att släppa det. ringde iaf henne senare när jag slutat och då sa hon att hon klarade sig själv så jag gick och pluggade på trafikskolan. nu är jag hemma och det är helt kolsvart i huset och mamma orkar knappt svara när jag frågor något. jag överreagerar kanske, kan vara ett migränanfall, någon vanlig sjukdom eller vad som helst men det är så jävla läskigt när mamma mår dåligt.